Greta Lovisa Garbo, född Gustafsson 18 september 1905 i Stockholm, död 15 april 1990 (84 år gammal) i New York City i USA, var en svensk skådespelerska. Hon är rankad som den femte bästa skådespelerskan genom tiderna av Amerikanska filminstitutet.

Biografi

Barndom

Garbo var dotter till renhållningsarbetaren Karl Alfred Gustafsson och hans hustru Anna Lovisa Johansson. Hon hade två syskon: Sven och Alva. Under Garbos uppväxt bodde familjen i en lägenhet på 1 rum och kök på Blekingegatan 22 i Stockholm. Hennes mor var hemmafru men arbetade ibland extra som sömmerska.

Första filmrollerna

Då Garbo var fjorton avled hennes far och hon fick arbete i Ekengrens frisersalong, som då låg på Götgatan på Söder i Stockholm. En dag så kommer det in en man som ska rakas och Greta får uppdraget. Han presenterar sig som Kristian Bergström och erbjuder henne så småningom ett arbete på varuhuset PUB som ägs av hans far Paul U. Bergström. Hon accepterar erbjudandet och börjar arbeta som butiksbiträde på PUBs hattavdelning i juli 1920 där hon så småningom även kom att arbeta som fotomodell för olika annonser. Hennes första filmroll var i en kort reklamfilm för varuhuset PUB med titeln "Herrskap i Stockholm ute på inköp". Den första spelfilm hon medverkade i var en biroll i kortfilmen Luffar-Petter 1922 (en stumfilm). För att kunna medverka i filmen och även senare börja på Dramatens scenskola, slutade hon sin anställning på PUB 22 juli 1922.

Mellan 1922 och 1924 studerade Garbo vid Dramatens elevskola i Stockholm. Vid midsommartid 1924 blev hon bekant med Ivar Kreuger i samband med ett besök i Stockholm av Mary Pickford och Douglas Fairbanks, anordnat av SF och Charles Magnusson, då Kreuger bjöd hela sällskapet på en skärgårdstur i sin båt Loris. En av hennes lärare under studietiden var filmregissören Mauritz Stiller, som anses var den som ”upptäckte” Garbo. Han gav henne en roll i sin film Gösta Berlings saga (1924), och det var även han som gav henne artistnamnet Greta Garbo. Därefter hade hon huvudrollen i två filmer i Sverige och en i Tyskland.

Till Amerika

1925 blev Mauritz Stiller och Greta Garbo inbjudna av Louis B. Mayer, grundaren av filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer, till USA. Louis Mayer hade blivit imponerad av både Stillers arbete som regissör men framförallt av Garbos prestationer i stumfilmen Gösta Berlings saga som han hade sett i Berlin. I takt med att Garbos kändisskap ökade avtog av någon anledning vänskapen mellan Garbo och Stiller. När Stiller avskedades från MGM 1928 återvände han till Sverige och avled på grund av sjukdom en kort tid därefter.

Livet i Hollywood

Till Garbos viktigaste insatser inom stumfilmen hör Virveln (1926), Åtrå (1927) och Love (1927). I de två senare spelade hon mot John Gilbert, med vilken hon inledde en mycket uppmärksammad romans. Första filmen där man kunde höra hennes röst var i Anna Christie (1930). Filmen som marknadsfördes med frasen Garbo talar, blev en enorm succé. Om något gick emot Garbos åsikter under en filminspelning kunde hon ibland utbrista jag tror jag åker tillbaka till Sverige, vilket skrämde upp filmproducenterna, och hon fick med tiden alltmer att säga till om under inspelningarna. Allmänheten fick aldrig tillträde när hon repeterade eller spelade in olika scener. Ingen fick se henne i arbete, ibland inte ens de andra skådespelarna.

1932 hade hon huvudrollen i filmen Mata Hari, där hon spelade en mycket förförisk spion under första världskriget. Filmkritikerna klagade på hennes vågade klädsel som visades på filmaffischerna. 1932 medverkade hon även i filmen Grand Hotel.

Efter ett bråk med MGM gjorde hon inga filmer under nästan två år. Till slut lyckades de komma överens och ett nytt kontrakt upprättades, vilket gav henne nästan total kontroll över de filmer hon medverkade i. Bland annat utnyttjade hon sin nyvunna kontroll genom att byta ut sin motspelare i filmen Drottning Christina (1934). Bolaget hade tänkt sig att hon skulle spela mot Laurence Olivier, men hon ville hellre spela mot John Gilbert, som egentligen skulle haft en mindre roll i filmen. 1935 ville David O. Selznick ha med Garbo i filmen Dark Victory, men hon ville hellre ha en roll i Lev Tolstoj-klassikern Anna Karenina. 1927 hade hon spelat in en stumfilmsversion av denna film, Love, och ville nu göra en ny version av filmen.

1937 spelade hon in filmen Kameliadamen där hon enligt samtida filmkritiker gjorde en enastående rolltolkning. 1939 spelade hon mot Melvyn Douglas i komedifilmen Ninotchka, regisserad av Ernst Lubitsch. Filmen marknadsfördes med frasen Garbo skrattar. Garbo nominerades till totalt fyra Oscars för bästa skådespelerska för filmerna Anna Christie (1930), Romance (1930), Kameliadamen (1937) och Ninotchka (1939). Hon anses varit en av de största filmtjärnorna under 1920- och 1930-talen. Hon var även känd för sin skygghet gentemot allmänheten, något som höll i sig ända fram till hennes död. Efter att hennes karriär tagit ordentlig fart gav hon aldrig några intervjuer eller autografer, hon svarade aldrig på beundrarbrev och hon kom aldrig på några filmpremiärer.

Garbo slutade sin karriär vid trettiosju års ålder, då hon fortfarande var på toppen, efter att filmen Tvillingarna blev ett publikfiasko 1941. Efter detta ställde hon sig aldrig mer framför en filmkamera, och levde därefter ett tillbakadraget liv i New York. När hon var ute på stan gömde hon sig alltid bakom huvudsjalett och mörka solglasögon för att inte bli igenkänd. Endast några få fotografer lyckades fånga henne på bild under de sista åren av sitt liv.

Garbo hade ett vänskaps/kärleksförhållande till den brittiske societetsfotografen Cecil Beaton. Det utmynnade dock aldrig i äktenskap.

1950 blev hon Amerikansk medborgare.

Museet

Greta Garbo har ett eget museum, det enda i världen, som ligger i Högsby i närheten av Kalmar. Hon har ett torg i stadsdelen Södermalm i Stockholm uppkallat efter sig, liksom en skog i Israel, genom Keren Kajemet.

Filmografi

• 1920 – Herr och fru Stockholm
• 1921 – Konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd
• 1921 – En lyckoriddare
• 1922 – Luffar-Petter
• 1924 – Gösta Berlings saga
• 1925 – Den glädjelösa gatan
• 1926 – Virveln
• 1926 – Fresterskan
• 1926 – Åtrå
• 1927 – Love
• 1928 – En gudomlig kvinna
• 1928 – Den mystiska kvinnan
• 1928 – Gröna hatten
• 1929 – Vilda orkidéer
• 1929 – En kvinnas moral
• 1929 – Kyssen
• 1930 – Anna Christie, engelsk version
• 1930 – Romantik
• 1931 – Inspiration
• 1931 – Anna Christie, tysk version
• 1931 – Susan Lenox
• 1931 – Mata Hari
• 1932 – Grand Hotel
• 1932 – Som du vill ha mig
• 1933 – Drottning Christina
• 1934 – Den brokiga vävnaden
• 1935 – Anna Karenina
• 1936 – Kameliadamen
• 1937 – Maria Walewska
• 1939 – Ninotchka
• 1941 – Tvillingarna

Filmklipp SVT öppet arkiv

• (1) Greta Garbo i sin första reklamfilm som modell för PUB, 1920, (2) en kaffepaus på Hotell Strands takterrass med några vänner (1921) och (3) en picknick i det gröna. Extern länk: SVT öppet arkiv. (Stumfilm, 2 min 45 sek.)
• Greta Garbo anländer med Svenska Amerikalinjens ångfartyg S/S Kungsholm till Göteborg i juni 1935 och blir mottagen av ett massivt pressuppbåd. Exterm länk: SVT öppet arkiv. (Speaker från SF).

Greta Garbos gravvård

Garbo är gravsatt på Skogskyrkogården i Stockholm. Gravstenen saknar datumuppgifter utan är enbart försedd med en stiliserad kopia av hennes namnteckning.

Se även

• Garbo-husen
• Greta Garbos minnesmärke av Thomas Qvarsebo.
• Pickfords och Fairbanks stockholmsbesök 1924

Externa länkar

• Greta Garbo på Internet Movie Database (engelska)
• Greta Garbos första filminspelning
• »Greta Garbos Saga« · Stockholm 1929 · Albert Bonniers Förlag
• Rilla Page Palmborg, The Private Life of Greta Garbo (Doubleday, Doran, Garden) New York, 1931]
• Garbosällskapet
• Greta Garbo på Svensk Filmdatabas
• Greta Garbo öppet arkiv svt
• Greta Garbo i Libris