Från Wikipedia

Teckenspråk är en grupp med visuella-gestuella språk som används i flera olika sammanhang.

De mest spridda teckenspråken är de som används av och med döva och gravt hörselskadade. Även hörande som på något sätt har teckenspråkiga i sin närhet, som hörande barn till döva föräldrar exempelvis. Att utöva teckenspråk kallas ofta att teckna. Den som utövar teckenspråket kallas teckenspråkig.

Teckenspråk är barndomsdövas första språk. Det svenska teckenspråket erkändes 1981 som dövas officiella språk och har samma status som ett minoritetsspråk. En utredning är gjord för att bedöma vilken ställning teckenspråket ska ha i Sverige i framtiden. Vuxendöva har oftast ett annat, talat, och använder istället tecken som stöd.

Teckenspråk är, oavsett utövare, ett språk med lika avancerad syntax och grammatik som talade språk. Det är alltså inte ett konstruerat substitut till det talade språket, utan ett naturligt utvecklat språk anpassat efter rådande omständigheter (vanligtvis dövhet). Ur neurovetenskaplig synpunkt märks detta tydligt, eftersom samma delar av hjärnan som används vid tal även används när man tecknar.^[1]
En missuppfattning är att teckenspråk bara är utökade varianter av de i jämförelse enkla gester eller kroppsspråk som hörande använder. Detta har motbevisats när teckenspråkstolkar som drabbats av afasi förlorat både förmågan till talat språk och teckenspråk, men fortfarande använt sig av gester och kroppsspråk.^[1]

Teckenspråk inte internationellt

Teckenspråk ser olika ut i olika länder. De bygger inte på det talade språket och av denna anledning är teckenspråket i USA (ASL) och England (BSL) olika och inte mer lika varandra än det svenska och amerikanska är. Skillnaden beror på, att teckenspråket bygger på bilder och kulturella företeelser, som ju är olika i olika länder och kulturer, även om det talade språket i dessa länder är lika. Olika teckenspråk har därför bara lokal spridning.^[1]

Andra användningsområden

Ett något förenklat tecknande kan användas för att kommunicera med vuxendöva - det vill säga personer som blivit döva efter att det talade språket blivit etablerat. Dessa personer har ett talat språk som modersmål, men använder TSS (tecken som stöd för avläsning) för att underlätta sin kommunikation.

Tecken från dövas teckenspråk kan användas för att utveckla kommunikation även för vissa grupper av språkhandikappade (teckenkommunikation).

Bland Australiens aboriginer har många folkstammar förutom sitt talade språk också ett eget teckenspråk, eller så hade de ett sådant förr i tiden.^[2] Teckenspråket användes främst i olika situationer i vilka det var tabubelagt att tala, till exempel under en sorgeperiod eller under vissa ceremonier. Rapporterna om de dövas status hos sådana folkstammar varierar. Vissa författare har lovprisat de dövas integration i sådana samhällen, medan andra har beklagat att de döva inte lär sig teckenspråket, som brukade läras ut med hjälp av talspråket.

I Nordamerikas stäppområde användes under lång tid ett teckenspråk med en helt annan funktion. Det användes som ett mellanfolkligt hjälpspråk mellan indianstammar med mycket olika talspråk. Präriindianernas teckenspråk är ett pidginspråk i vilket i stort sett alla tecken är avbildande eller efterhärmande, "ikoniska". På grund av detta var språket lättbegripligt även för europeiska invandrare, som också kom att använda det i sina kontakter med de infödda.

Var det första språket ett teckenspråk?

I forskningen om språkets ursprung är det inte alls självklart att det första språket som användes av våra avlägsna förfäder var ett talat språk. Hypotesen att språkets historia började med teckenspråk, eller någon kombination av tal och tecken, har många anhängare^{[3][4][5][6][7]}. Mycket talar för hypotesen, men den största svårigheten är att förklara varför hörande människor i så fall övergick till talat språk så småningom^[8].

Teckenspråk för hörande

Det finns ett flertal mer eller mindre utvecklade teckenspråkssystem som används av hörande i olika sammanhang. Det finns till exempel babyteckenspråk avsedda för spädbarn, för att påbörja språkutvecklingen innan de lär sig tala. Se vidare teckenkommunikation.

Källor

1. ^ [a b c] Sacks, Oliver: Att se röster, 1998, ny utg. ISBN 91-7608-751-4. 
2. ^ [1] Australian Aboriginal sign languages i engelskspråkiga Wikipedia
3. ^ Condillac, E. B. (1746). Essai sur l’origine des conaissances humaines. Paris
4. ^ Stokoe, W. C. (1978). Sign language versus spoken language. Sign Language Studies18: 69-90
5. ^ Corballis, M. C. (2002). From hand to mouth: the origins of language. Princeton: PrincetonUniversity Press
6. ^ Armstrong et al. (1995). Gesture and the nature of language. Cambridge: CambridgeUniversity Press
7. ^ Rizzolatti, G. & Arbib, M. A. (1998). Language within our grasp. Trends in Neurosciences21: 188-194
8. ^ Johansson, Sverker (2005) Origins of language — Constraints on hypotheses Amsterdam: Benjamins.

Se även

Olika teckenspråk

• Svenskt teckenspråk
• Finlandssvenskt teckenspråk
• American Sign Language
• British Sign Language
• Isländskt teckenspråk
• Nicaraguanskt teckenspråk
• Norskt teckenspråk

Andra användningsområden

• Teckenkommunikation
• TSS
• Babyteckenspråk

Tolkning

• Dövblindtolkning

Personer

• Helen Keller, dövblind

Externa länkar

• Spreadthesign teckenspråk lexikon online
• UR:s webbkurs "Lär dig teckenspråk med kändisar"
• Teckenspråkens och teckenspråkigas ställning i Norden 2008 (pdf, Forskningscentralen för de inhemska språken)

bn:প্রতীকী ভাষা